Pregnancy Termination

På schemat i morse stod det ”case discussion – pregnancy termination”. Efter att ha varit i södra Ohio i nio månader nu vet jag hur otroligt kontroversiellt detta ämne är. Det finns ingen fråga som rör upp lika starka känslor som abort.

Nere på skolan delas klassen upp i fyra grupper med ca 20 personer i varje. Jag och Jens inte står med på listan så vi väljer den grupp där vi tror det kommer bli hetast diskussion. Det visar sig att vår grupp har blandad uppsättning studenter med vitt skilda värderingar. En del tycker att abort är okej, andra tycker att det är okej i vissa sammanhang och två ”religiöst uppfostrade” killar är helt emot. De anser att mänskligt liv börjar i och med befruktningen av ägget vilket innebär att fostret har samma rättigheter som vilken människa som helst. De anser inte att man som förälder eller läkare har rätt att ge liv olika värde och att abort är det värsta folkmordet i mänsklighetens historia.

Första caset handlar om ett gift par som sedan tidigare har fått ett barn med Cystisk Fibros, en genetisk sjukdom som gör att halsens slem blir så visköst att det inte kan transportera bort bakterier som det ska. Detta ökar risken för lunginflammation vilket barnet även dog av vid fem års ålder. Även om de flesta CF-patienter brukar leva längre än så är det ändå rimligt att säga att man föds till ett besvärligt liv fyllt med lidande.

Föräldrarna är oroliga för att sjukdomen ska drabba deras nästa barn och frågar oss som fiktiva läkare vad man kan göra för att undvika det. Ett alternativ är att göra fosterdiagnostik och utifrån resultatet besluta ifall man ska göra abort eller inte. Handledaren som håller i diskussionen är Dr Fernandez, en katolsk barnläkare som publicerat många artiklar om varför abort är fel. Hans närvaro hämmar diskussionen ganska rejält och det blir mest att konservativa värderingar kommer fram.

Nästa case handlar om en 14-årig tjej som blivit gravid efter en våldtäkt. Enligt lagen i Ohio är hon i egenskap av minderårig tvungen att informera sina föräldrar innan hon får göra abort. Våra handledare är här en advokat, en psykolog och en läkare. Någon frågar om vad man som läkare i en konservativ stat gör om patienten hotar med att ”ta saken i egna händer” hellre än att berätta för föräldrarna.  En av handledarna svarar att det är ett tecken på psykisk instabilitet och att tvångsomhändertagande kan bli aktuellt. Jag trillar nästan av stolen.

Tredje caset handlar om en 21-årig student som äter p-piller men som ändå råkat bli gravid. Eftersom hon vill plugga medicin och inte tycker att ett barn passar in i hennes liv just nu vill hon därför göra abort. Invändningen att det i så fall bara är att adoptera bort barnet tycker jag håller ganska bra. Problemet är att kvinnan då måste gå nio månader med ett oönskat barn i magen. Vilket hon inte vill. Det är i frågor som dessa som allting ställs på sin spets. Är kvinnans autonomi viktigare än fostrets rätt till att leva?

Det går att skriva långt om varför det ena eller det andra är rätt. Jag tänker inte försvara varenda invändning som finns utan nöjer mig med följande kortfattade förklaring varför jag tycker att autonomi > foster:

Ett foster kan inte leva utanför kvinnans livmoder och kan under den första trimestern inte känna smärta eller vara vid medvetande. Det är alltså fysiskt oförmöget att bry sig huruvida det får fortsätta leva eller inte, egenskaper som kännetecknar en individ vars rättigheter är viktiga att försvara. Däremot är fostret en potentiell person som efter ett tag kommer att tillägna sig alla dessa egenskaper. Frågan är alltså om potentiella personer har samma rättigheter som levande personer? Jag kan inte komma på någon anledning till att det skulle vara så. Om det vore så, borde inte i så fall alla skaffa så många barn som möjligt?

Ju äldre fostret blir, desto större rättigheter får det. Under den tredje trimestern tycker jag inte att man ska tillåta abort om inte moderns liv är i fara, då känner fostret både smärta och är vid medvetande.

Det sista caset handlar om ett foster vars lunga är så underutvecklat att det med 100% chans kommer dö efter förlossningen. Den kristet konservativa ståndpunkten är som följer: ”fostret borde åtminstone få se dagens ljus innan det dör”. Min åsikt: Det är 1/5000 risk att mamman dör av förlossningen. Barnet kommer dö hur som helst. Låt mamman göra vad hon vill.

Over and out.