Jag läser just nu Peter Englunds bok ”Stridens skönhet och sorg”. Genom ögonen på 20 olika personer får vi följa första världskrigets skeende. Där finns den franska infanterister vid västfronten, den brittiska äventyrssoldaten i afrika, den ryska sjuksköterskan, den tyska matrosen på flottans största slagskepp, den italienska alpjägaren. Alla ser de kriget på sitt sätt. Färgar intrycken med sina egna värderingar. Avskyr fienden olika mycket. Samtidigt har de många gemensamma upplevelser: slagfältens likstank, tristessen, kaoset. Känslan av hopplöshet när allt man gör styrs av höga befälhaver långt bort. Sällan får läsaren någon överblick av kriget, så som det finns beskrivet i högstadiets historieböcker. För det mesta får man bara veta så mycket om de stora skeendena som de olika inblandade personerna gör. Vilket på sin höjd innefattar lösa rykten och nationalistisk propaganda.
Av en händelse börjar jag läsa lite om oljetoppen igen. Snubblar över en ny blogg med synnerligen väl underbyggda analyser. Jag läser om IEA:s årsrapport som återigen publicerats, denna gång med än mer nedreviderade produktionsprognoser. Insatta källor gör gällande att IEA satts under press från amerikanska regeringen att inte publicera den mest troliga prognosen, långt mer dyster än den officiella. Motivet sägs vara för att inte skapa panik på världens aktiemarknader och onödigt driva upp ett hamstringsbeteende.
En grupp energiforskare från Uppsala släpper ungefär samtidigt sin version av produktionsprognosen. Ovannämnda bloggare menar att denna är överdriven åt andra hållet. Att om Uppsalagänget har rätt kommer oljeproduktionen år 2010 börja falla dramatiskt, vilket få insatta analytiker går med på. Nåväl, han håller åtminstone med om att framtiden ser allt annat än ljus ut och ritar upp produktionsnivån som en lång platå som inte planar ut förrän 2018 (Not Nirvana, but not the End of the World either). Detta betyder att förrän världsekonomin tar fart igen och efterfrågan börjar öka över denna platå kommer vi inte märka av bristen på ökad oljeproduktion. Men när det väl händer, då kommer konkurrensen om de sista fyndigheterna bli stenhård.
Hade det inte varit för Peter Englunds bok borde denna text gjort mig lugn i sinnet. Istället gör tanken på första världskrigets genomsjuka strider att jag kan dra personliga paralleller till hur det skulle kunna vara så jävla mycket sämre. Med ens blir det otroligt mycket lättare att förstå hur medmänsklighet och fritt tänkande snabbt kan gå förlorade när nationalstater tävlar mot varandra om territorier. I jämförelsen med framtiden, byt ut mot energi.
Om det åtminstone funnits internationella samtal och samarbeten där planer kunnat läggas ut för att göra det bästa av denna tuffa situation. Om världens ledare åtminstone pratat om det kanske opinionen hade kunnat förbereda sig. Risken är nu att nationalstater drar sig inåt när BNP och välfärd minskar.
När stolta generaler på grund av prestige försökte säkra meningslösa skogsdungar i Verdun 1915 kostade det tiotusentals liv. 100 år senare är dagens makthavare så rädda för prestigeförlust att de för en hel generation bakom ljuset för att kunna leva i förnekelsens trygga famn ännu en valcykel.
Posted by Håkan Ohlsson 
