I december förra året skrev jag ett inlägg om allmänningens tragedi, tragedy of the commons, kort sammanfattad med följande situation: Många bönder har obegränsad rätt att låta sina kossor beta på den gemensamma ängen. Av rädsla att de andra böndernas kossor ska beta upp ängen försöker varje bonde maximera sitt uttag. Resultatet blir det som alla fruktar, överbetning och att ängen förstörs. Berättelsen illustrerar svårigheterna med att ta hand om gemensamma resurser.
Ungefär i samma veva köpte jag Ellinor Ostroms bok Allmänningen som samhällsinstutition som tar upp exakt detta problem och visar på fallstudier där detta problem har blivit löst. Låter ju interesting enough. Dock bjöd det kommande halvåret på så stora doser annan akademisk text att det blev aldrig av att jag läste boken.
Istället signade jag upp mig på att skriva ett arbete om internationella patent på läkemedel. Målet var att studera hur patent sporrar till forskning och samtidigt leder till att fattiga människor hindras från att bli friska. Argument skulle jämföras och slutsatser dras. Tyvärr har jag inte hunnit komma så långt ens på detta projekt.
Med utgångspunkt från wikipedia surfar jag in i ett bekant begrepp, tragedy of the anticommons, alltså motsatsen till allmänningens tragedi.
Tydligast märks ”tragedin” inom den biomedicinska forskningen.
Innan ett läkemedel når oss har det ofta skett omfattande patentverksamhet. Från universitetsforskarnas grundforskning på cellreceptorer till företagens fokuserade utvecklingsarbete patenteras i princip varenda upptäckt.
Resultatet blir att det i slutändan krävs godkännande och licens från varje aktör i hela kedjan för att kunna ta fram en användbar slutprodukt. I den skog som patent och licensdjungeln då blir hämmas innovation genom att det sällan går att komma överens med alla samtidigt.
På annat håll upptäcker jag den äkta tragedi som uppstår när kopior på HIV-mediciner inte kan användas för att ett företag drivit igenom patenträttigheter i det sjukdomsdrabbade landet.
Kort slutsats: Patent gör så att folk dör i onödan. Samtidigt leder det till att färre läkemedel når marknaden. Logisk fråga: Varför i helvete har vi då kvar så stark patenträtt för?
Posted by Håkan Ohlsson 
